Kollar man i kapitel ett i boken så ser det så ljust ut. Vänder man på bladet och kommer till kapitel två så får allt en vändning och allt mörkas ner. Allt ser inte lika bra och ljust ut genom hela boken. 
Detta kan jag även se i livet. Livet är som en bok och man vet aldrig vad som komma skall.

Man får vad man ger, och man ger vad man redan fått.

Jag ser dig och jag känner min längtan efter att få omfamna mina händer om dig. Jag kommer mot dig och känner din OTROLIGA doft som sprider sig med vinden. Jag kommer nära dig och lägger händerna om dig, jag känner när din värme utsrålar till mina händer. Jag för dig mot min mun och omfamnar mina läppar om min bästa kopp fylld med kaffe =)

Tro inte allt du hör.